Att tävla eller inte tävla, det är frågan.

Varför väljer en del människor att tävla med sina hundar medan andra väljer bort all form av tävlande (men kanske ändå tränar med sina hundar för att det är kul), utan ambitionen att någonsin kliva ut på en tävlingsplan?

Det finns nog många bra svar på den frågan, många olika svar. Jag kan bara svara för egen del: JAG är en tävlingsmänniska! Jag letar ständigt upp olika situationer där jag kan tävla och ja, jag är en usel förlorare även i vanliga sällskapsspel.

När jag var liten hade jag ett akvarium med fiskar. Jag hade en pärm där samtliga fiskar hade en egen sida på vilken deras namn och ursprung stod. Både artnamn och deras eget personliga namn. Ja, jag döpte alla fiskar! I pärmen skrev jag även ner om de hade några sjukdomar och vilka avkommor de fick. Senare även dödsdatum. Min högsta dröm var att ställa ut en av de vackraste guppy-hanarna internationellt. Jag drömde om hur jag åkte iväg med min fisk i en plastpåse på fina utställningar, och alltid blev det vinst för min egen avlade guppy såklart!

Jag läste för ett tag sedan att det numera faktiskt finns utställningar för akvariefiskar, de ädlare sorterna. Dock fraktar man dem knappast i plastpåsar, tror jag…

Att tävla med mina hundar känns självklart för mig. Jag ser protokollet efteråt som ett kvitto på var vi står i träningen. Vi ’hämtar information’ som Niina Svartberg säger.

Många tävlingsmänniskor går inte ut med sin hund på tävling innan de är säkra på att få ett förstapris. Det är säkert helt rätt tänkt men det skulle inte fungera för min egen del, jag skulle aldrig våga mig ut då.  För min del vill jag känna att det finns en möjlighet till ett första pris och att gruppmomenten är säkra. Sedan vill jag göra något som sätter press på både mig själv och mina hundar.  Jag vill ha ett mål med vår träning och som jag skrev, ett kvitto.

Dessutom vill jag gärna vinna! Det är inte alltid man gör det och det är nu det viktiga kommer; låt aldrig egen besvikelse gå ut över hunden! Hunden har inte valt att tävla! Hunden är mer än nöjd med att ha sina grundläggande behov tillfredställda. Det är vi som väljer att tävla, för vår egen skull. Förhoppningsvis tycker även hunden att det är kul.

Glöm aldrig det! Jag har sett så många besvikna förare sätta in sina hundar i bilen efter en tävling som kanske inte gick så bra.  Det är inte alltid så lätt och jag VET hur det känns, tro mig. Jag har en underbar men hopplös rottweiler som ger mig nya gråa hår efter nästan varje tävling.

Ha kul med Era hundar och ge dem all kärlek och respekt de förtjänar. Amen.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *